Jag har två stora passioner i mitt liv just nu (förutom familj och vänner), där den ena har följt mig genom hela mitt liv, och den andra dök upp för, tja, ca 2 veckor sedan.
Först och främst måste jag börja med att säga att 100 000 svenska riksdaler är otroligt mycket pengar i min värld. Jag är nämligen universitetsstudent. Inte nog med det, jag studerar humaniora, så mina utsikter om att få ett välbetalt och prestigefullt jobb är små (även om jag på något sätt lyckas få prestige så tror jag inte att det kommer att vara välbetald sådan). Men, hör och häpnad, jag har lyckats få ett lån på 100 000 kr som skall undertecknas nästa vecka (när jag blivit frisk och kry från min influensaattack), och detta helt utan någon hjälp från föräldrar eller dylika instanser. Med andra ord är jag just nu lite smått skräckslagen. MEN! Jag är en de tokiga idéernas mästarinna, och anledningen till att jag bestämde mig för att ta ett lån är att jag tänkte att jag skall bejaka mina rötter och min kreativitet. En natt när jag satt och drömde om en lägenhet i Lund som var min alldeles egen råkade jag istället för att klicka i "bostadsrätt" krångla mig in på fritidshus.. i Norrland!
Döm om min förvåning när de första husen jag såg var två stugor i trakten där min bortgångna, men synnerligen älskade, farmor var född och uppvuxen. Då kom det till mig, som en blixt från en klar himmel, eller som ett regnväder i maj (inte särskilt oväntat men synnerligen ovälkommet), jag skall köpa ett torp! Och hur mycket jag än försökte övertyga mig själv om att detta var en dum idé, särskilt som min sambo och jag funderar på att köpa bostadsrätt i Lund, så kunde jag inte bli av med denna klara och ovälkomna idé. Så nu, efter låneansökningar (som jag aldrig trodde skulle gå igenom) står jag här med ett beviljat lånelöfte på 100 000 och en bokad flygbiljett upp till Umeå för att gå på visning på de två små torpen.
Jag har dock bestämt mig för att detta skall hållas strikt, har mina nattliga snilleblixtar lyckats sätta mig i den här sittsen så skall jag hålla mig inom rimliga ramar för mitt vansinne (mest för min stackars sambos hjärtas skull). 100 000 har jag och 100 000 är vad jag skall köpa, renovera och inreda ett torp för. Så, här kommer jag att skriva om mina framsteg, om mina mästerliga idéer, mina hysteriska infall (bakslagen är jag inte säker på att jag vågar tänka på just nu förutom de uppenbara så som att folk kommer att tycka att jag är självisk och att poletten har trillat av min mässingsknopp till skalle, så vi hoppar över dem!) och givetvis min andra stora, och ständigt närvarande, passion, litteraturen.
Önska mig lycka till!
